Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv. Jag ställer alldeles för stora så att jag inte får något gjort. Jag får istället ångest och börjar stressa.
Jag kommer inte fram till någon lösning åt mig själv.. jag har ingen jag kan riktigt snacka ut med förutom en. Fast jag berättar inte allt. Har aldrig gjorde. Det enda jag kommer fram till är att ifall jag inte fick/får ha travstallet kpmmer jag aldrig orka kliva upp och då skulle de bli mycket skolk.
Jag kommer inte fram till någon lösning åt mig själv.. jag har ingen jag kan riktigt snacka ut med förutom en. Fast jag berättar inte allt. Har aldrig gjorde. Det enda jag kommer fram till är att ifall jag inte fick/får ha travstallet kpmmer jag aldrig orka kliva upp och då skulle de bli mycket skolk.
Jag har typ ingen ut väg från detta..?! Jag har gråtit mig till söms flera nätter de 3 senaste månaderna. Jag har svårt att ens somna. Jag har en känsla som om att någon kväver mig.. jag får ingen luft.
Jag önskar jag kunde säga "det blir bättre. Man måste bara försöka" Men det går inte. De finns inte för tillfället. Jag kan inte tro på något längre...litar inte på mina egna ord ur min egna mun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar